Träning inför utställning.....behövs det, när man är ett Ljus?!

Igår stoppade matte in mig och syrran i bilen, för vi skulle åka iväg och träna hur det ska gå till på utställning.
Jag säger då bara det, vad man ska stå ut med.

Först skulle jag stå helt stilla , utan att få nosa minsta lilla på backen, inte fick jag snosa andra hundarna i rumpan heller och inte tugga på sten.
Men det var inte slut där, nä, sen skulle jag tillsammans med de andra hundarna springa i en cirkel. Inte för fort och inte för sakta utan så där jobbigt lagomt och fint, utan tugg i byxben på matte eller hugg i svanstipp på den som sprang före mig. Men jag gjorde som de sa så det tog inte så lång stund.
Men värsta är ju när man ska stå på bord, ja, stå på bord....fast jag inte får det när jag hemma. Matte säger att det är skillnad på bord och bord men det tror jag inte på, fyra ben och en skiva har de allihop, så det så. Nåja, det är inte stå på bordet som är lite läskigt utan att någon ska komma och pilla och känna på mig, och jag får inte pussa tillbaka eller provsmaka minsta lilla på den som gör det. Det är jobbigt.

Men det finns bra saker också med träning, man får sånt som smakar smask och det är bra.

När vi hade tränat en stund så sa de att nu fikar vi, så då sprang jag till hästhagen och fikade...men matte hon gnall förståss, urk vad du luktar skit sa hon, jag som hittade alldeles färska hästbullar?!

Jaha, ja sen så kom de på att de skulle testa agilitytunnlarna, men det tyckte inte jag så jag sprang iväg och letade mer hästsmask och passade på att springa iväg till hundarna som var i hundgården.

Fast de andra hundarna tyckte det var kul med tunnlar, måste bero på att de fick belöning och tvåbentingarna bar sig så lustigt åt.