Nä, nu får det bara vara nog...

Alltså, hur i sjutton gubbar tror ni tvåbentingar att vi små väna cockrar ska orka med alla era konstiga idéer?

Ta bara det här med borstning, tvättning och föning, det tar ju dagar för er att fixa, det är ju urtråkigt, ur jobbigt å lite äckligt oxå.

Nu har matte fått för sig att jag och syrran inte är rena och fina, så hon började reda ut det hon kallar tovor, ja det är som små, eller halvstora kissekattätna garnnystan som blir runt benen. Speciellt på insidan av frambenen. Hon står och borstar, å borstar å borstar, jag får inte vara med å pilla på dem, jag får inte leka med mattes hår, jag får inte bita i borsten, utan matte menar att jag ska ligga alldeles stilla och låta henne fixa och dona. Det är ju heltråkigt ju.

Så nu har jag och syrran bestämt oss för att skriva en protestsång som vi kan stämma upp i varje gång matte får för sig nåt liknande igen.
Vi har faktiskt fått till en början, men det är inte helt klart med texten. Vill ni höra hur vi tänker att den ska gå??

OK - här kommer den: cockrarna demonstrerar, cockrarna har fått nog, cockrarna vill ha frihet över sin egen päls.... Ja längre har vi inte kommit men vi fnular på den.